Den förste kallades för krigarkonungen
Den andre kallades för teaterkonungen
Den tredje fick alldeles nyss tillmälet näringslivskungen
men så hade han tagit valspråket med Sverige i tiden (eller skall det vara för Sverige i tiden) jag är inte riktigt säker och i dessa saker bör man enligt mig vara ytterst noggrann Om inte annat för att kunna lätt mästra folk som är slarviga med dessa ting och det är få ting som är så försmädliga att då man satsar sin prestige på att man har rätt och så blir man knäppt på näsan av någon som diskret tagit reda på hur det egentligen förhåller sig. Sådana erfarenheter har jag tvingats genomlida och lita på mig Man (jag för att vara exakt) jag minns mina blamager och glömmer inte trots att de inte har upprepats. DET är inte allomfattande regel som säger att är all kunskaps moder är Repetition skämsfaktorn kan vara så hög att erfarenheten sitter där som en spik i ens medvetna jag utan behov av understöd i form av upprepningar
vilket leder mig till ytterligare funderingar kring relationen mellan kunskap och känsla. Vetskapen att man har gjort bort sig må vara en av lärandets faktorer men knappast en av de roligaste. Det är nog mer önskvärt att man tycker uppgiften/utmaningen är så inneboende rolig att man bokstavligen glömmer tid och rum och historien kan ge något exempel på att jag inte är helt ute och villar i det blå bland nobelpristagare kan man ibland känna att lusten till kunskap är också en stark drivkraft
Men hur var det med våra kungar?
Jag utgår från att alla känner till att Cark den X11 låg bakom uttrycket krigarkonungen
Att Gustav den 111 var teaterkonungen och denne var så förfranskad så att när han sköts vid en maskeradbal utbrast han på franska JE suis blessé men vem är då näringlivskonungen? Naturligtvis ingen mindre är sittande knug nämligen Karl den 16 gustf Det är lågt att driva med hans svårigheter att stava och lite att tala publikt Han har ju den genetiskt präglade bekymret som har det fina namnet dyslexi (som för kallades för läs-och skrivsvårigheter)
När Torekov överenskommelsen i praktiken gjorde kungen arbetslös på riktiga arbetsuppgifter måste han utforma sin roll enligt andra riktlinjer eller skall vi säga riktmärken i livet
och det kom att bli odla kontakterna med näringsliv och och mellan olika länders näringsliv Och i denna sin kontaktskapande verksamhet har kungaparet fått goda recensioner Man kan undra är detta ett tecken i tiden eller inte men jag undrar har inte vi alltid varit en nation av kälkborgare och bodknoddar Kälkborgare som alltid prioriterat maten på bordet framför ideologier och höga principer hycklande hyllande freden när det egentligen medelklassens ovilja att låta någon komma före i kön och att kliva ur komfortzonen då den egna bekvämligheten måste sättas i första rummet