I en sönderskjuten stad 70 km från fronten
berättar några prostituerade om vardagen.

Deras yrke är förbjudet men verkligheten
påbjuder annat.

De kommer, man tvättar dem, ger dem
en flaska brännvin, håller om dem och ibland
så gör man DET.

De är soldater och behöver tröst.

De talar om sina fruar, flickvänner, barn,
alla släktingar. Inga detaljer från kriget.

Svårast är att se dem sitta på sängkanten, gråta
och säga de inte orkar kriga mer.

Alla har det svårt och måste hitta på NÅNTING
för att ta sig igenom det här.