men kan jag då inte försvara mig
vill kunna det som vuxen
när jag inte kunde det som barn
de finns överallt - mobbarna
du kan inte tro det men de är förklädda
ler och det glittrar ur deras ögon
i svart, i moll, i kontroll
sväljer, spottar ut, kräks i sin illvilja
det är bara att ta emot, eller stå emot
elakhet, krokben, förklädd snällhet
de värsta mobbarna är de som 
ska stå en nära
en kommentar, en gliring
som tyvärr tar sig in
in i hjärtats mitt
det spelar ingen roll
hur många år som än har gått
jag kan inte freda mig
allt går in i min blottade själ
för jag är av sådan sort
att jag är snäll nästintill naiv
behåller allt inuti