På den nya varianten av företaget skall man fortsätta distribuera sekretessbelagda paket. Som troget gammalt cykelbud har Fredrik nyligen känt sig mycket orolig för framtiden, men likafullt fått omedelbar återanställning. Tror han i varje fall - lite oklart vad det elektroniska formuläret inkluderar, eller vem som sänt vilken bekräftelse. Väl på plats känner Fredrik igen såväl kartongernas scanningsremsor som de anonyma påsarna, medan alla trygga vrår har blivit ersatta av större lokaler med rymligare hyllor. Här tycks råda gott om luft att pumpa in i det skräddarsydda systemet.

Emellertid först måste något tillräckligt laddat batteri plockas fram, plus ett packas med i reserv. Länge försöker Fredrik hitta nyckeln, men dessa finns tydligen förvarade i kontorsbyggnaden, trehundra meter ifrån garaget vari 84 cyklar står parkerade. Därinne råder en besynnerlig blandning mellan militärisk precision och total anarki. Som om bolaget hade bestämt sig för att ingen post får ha en alltför bestämd roll... Flexibla moment ställer sig ivägen för varandra. Diverse mellanchefer kommer och går, rotar några sekunder bland mystiska verktyg. Så trycker de på knappar till portar som Fredrik föga anade fanns.

Då han frågar vilka batterier man får begagna, rycker en mellanchef på axlarna och pekar istället bortåt overallerna som hänger på tork. Fredrik vill inte bära någon overall - det får räcka att preparera med reflexer. Redan har han lagt sin gamla hjälm i cykelväskan med hörlurarna, därtill stödstrumpor bland personliga reservhandskar, vitamindoser och smoothieflaskor. Två olika mobiler fyller hans bröstfickor, och den officiella mobilen måste också hämtas från rätt hylla. Om folk på kontoret skulle veta varenda grej som Fredrik brukar fara omkring med, så torde de införa företagets egna askar för mellanmål, eller i värsta fall dubblera hans ordinarie last.

Till sist har det blivit hög tid att rulla ut på rundan. Morgonens första leverans skall ske till ett gult radhus i en helt obekant del av labyrinten. Sitt invanda område trodde Fredrik var stadens enda riktiga labyrint - fast nu märker han att där finns ännu mer svårtillgängliga gator. Dessa ligger förundransvärt tätt intill de gamla, blott ett stenkast ovanför. Tillvaron börjar gå i terrasser. Soluppgången svindlar när tramporna sätter kurs mot det varmaste huset mitt i kyligaste vårvindar. Allt från rådjur till koltrastar får kasta sig undan från hans rasslande, rostfria hjul.