Visst älskar jag livet
även om jag tänker
varför just mig givet
då dagens mörker blänker.
Är det en prövning
en förberedelse,
en övning?
Bygger min mening på andra,
ett ständigt behov av varandra?
Där jag lever av dig
och du lever av mig?
Likt parasiter,
ett nätverk av dendriter.
Ska jag va tacksam
eller känna skam?
Förtjänar jag jordens
blå fiskedamm?
En illusion av medvetenhet?
Ja, man vill ju gärna fråga
den som kanske vet..