Undrar vad som kommer först?

Ett växande behov av att få bekräftelse utifrån samtidigt som misstro till sig själv växer sig större.

Och konflikterna inom ökar som i sin tur återspeglas i ens omvärld.

En misstro, avsky till sig själv som återspeglas i allting runt omkring.

Ingen litar på en när man inte litar på sig själv.

Kanske man ser det man vill se eller kanske man ser det man behöver se när man inte lyssnar på sig själv

När man bara vill leva ett liv så som andra och man måste förnekar delar av sig själv, för att inte vara ensam. När man försöker klämma sig in mallen som inte passar och när man inte hittar balansen för man har svårt att sätta gränser. Vissa säger att man är för mycket, andra säger att man är för lite och själv, så känner man bara att man aldrig är bra nog för någon. Fast ensamheten är den som skrämmer mest, tvingas man vara sin egna bästa vän eller en medicinerad till apati men fortfarande ensam och missanpassad individ.

Som att välja mellan bajs eller bajs.