När vi hör gökens glada ko-ko
tänker vi sällan på att ur hennes bo
har trastmamman förlorat sina ungar
när gökungen dem ur boet har slungat.

Och när vi i västvärlden glatt konsumerar
och produktionen år för år förmerar
tänker vi inte på att det sker till ett pris
med öknar och översvämningar olyckligtvis.

Och gökurets fågel vi stilla betraktar
medan vi långsamt planeten nu slaktar
tickande tid vid var timme, ko-ko
klarar vi att sätta stopp snart, månntro?