Kalendern noterar bara ett par tillfällen
vid Ale stenar, men för dig var det minst tio;
själva dagarna var inte märkvärdiga,
men minnet av dem har upprepat sig i smyg,
som om besöken råkat skrivas
med för mycket bläck i minnenas bok
så att färgen läckt igenom bladen
och gjort avtryck på sidor längre fram;

och ett halvfärdigt skepp,
ännu väntande på de asatroende varvsarbetare
som försvann när Harald Blåtand kom,
blev en ankarpunkt för minnet:
en plats som mycket av nuet och framtiden
refererar tillbaka till,

och tusen år är en dag där
och riken uppstår och faller
efter dagen grytt och innan kvällen skymmer
och skeppet plöjer i marken
genom andra strömmar än materiens
och tecknar ett förut och ett akterut djupt i jorden
och lämnar ett förut och ett därefter bakom sig.