Det är den sista juni och jag måste skriva något innan midnatt, för jag har lovat mig själv att skriva något varje månad. Men jag kan för mitt liv inte komma på vad jag ska skriva. Det är helt tomt i huvudet. Öken. Inte en droppe inspiration har jag. Jag söker i mitt inre efter substans, men det är som att trycka gasen i botten när växeln är ur. Det tar liksom inte.

Jag stirrar på den tomma, vita skärmen och försöker hitta ett mönster där som jag kan följa. Andas in den ljumma, fuktiga sommarnattens luft och lyssnar på regndropparnas självmordshopp mot fönsterrutan. Rättar till håret, byter ställning i sängen, kliar mina myggbett, gäspar och trummar löst på tangenterna. Väntar.

Tänker att allt jag skriver blir kasst och tycker synd om dig som läser. Du hade verkligen kunnat lägga tiden på något mer givande. Jag ber om ursäkt för sekunderna som jag stulit av dig. Men jag försökte i alla fall, och jag slapp bryta mitt eget löfte. Och det är snart midnatt och imorgon är en ny dag, ny månad. Då kanske inspirationen äntligen infinner sig.