Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Luftskeppet - 21

Den första korridoren var en rektangel. Det gick att vandra runt, runt i varv efter varv. Vid ena kortsidan låg matsalen och vid den andra fanns en gallerförsedd balkong. Dörrarna till avdelningen var låsta. Den andra korridoren var L-formad, så det gick inte att vandra runt. Man kom bara till låsta dörrar i vardera änden. Jag minns inte om det fanns någon balkong men jag tror inte det. Jag tror att de hade ett rökrum istället.

Det hade varit intressant att sätta en stegräknare på mig medan jag var där. Fram och tillbaka, hit och dit, runt, runt, runt gick jag. Skräckslagen, euforisk, förtvivlad och rasande om vartannat. Pratande med mig själv och med alla spöken, gudar och kändisar som besökte min hjärna. I dagrummet stod en TV ständigt påslagen och gav mig glimtar av vad som hände i världen utanför. Världen som kändes alltmer avlägsen för varje dag som passerade.

Nu vet jag inte varför jag besöker dessa minnen, vad det ska tjäna till. Jag får bara en klaustrofobisk känsla i kroppen. Detta att inte kunna komma ut, hur långt man än går. Och inte förstå varför. Det är lite så med minnena också, jag kommer inte ut ur dem. En del av mig kommer nog alltid finnas kvar i de där korridorerna.




Övriga genrer av blimp VIP
Läst 69 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2024-03-03 23:08



Bookmark and Share


  Koloristen
Klassikern:

https://www.youtube.com/watch?v=gZXykocNnyM

2024-03-09

  Anya VIP
En välskriven text där situationen känns igen. Gillar den ärliga tonen. Jag tänker spontant:
Det kommer att gå bra!
2024-03-06

  Alexander Gustafsson
folk smartare än mig själv skulle förmodligen säga att det är en del av läkningsprocessen. Kanske? Kanske inte? Mycket fin och öppen text är det iaf som jag gillar skarpt!
2024-03-04
  > Nästa text
< Föregående

blimp
blimp VIP