Hon bävade för natten
för då kom tankarna.
Hon skyggade för dan
för då kom genomskådandet.


Varhelst hon tycktes gå
infann sig det insnävande.
Idéer förblev på marken.


Orden som inte blev sagda
gick in i ett ältande.
Anfäktelsen gick på djupet.


Tills den stund hon fann
anledning att kasta loss.
Sakta lyfte tyngande dimma.
Hon kände åter rörelse.