Den ständiga klumpen i halsen som växer av allt negativt runt omkring mig.

Den växer för varje sekund som går tills jag inte kan hålla tillbaka tårarna längre.

När allt spricker känner jag all uppbyggd smärta forsa ut på en och samma gång.

Medans tårarna rinner som floder känner jag den obegripliga smärtan i bröstkorgen i samband med illamåendet av resterande smärta från klumpen i halsen

Kommer för evigt svara på ”hur mår du” med ”jag mår bra, jag klarar mig”

Men faktumet är att det enda jag vill ha är en kram, bara pyttelite stöd en sten att luta mig mot i bara en millisekund, för att kunna ställa mig på benen igen

Efter varje tår känner jag hur allt runt mig blir mer verkligt och mer smärtsamt

Efter varje tår tänker jag på dig, att få höra din röst i mitt öra ” ta de lugnt hjärtat, allt kommer lösa sig” som du en gång sa till mig

Efter varje skakiga andetag tänker jag på hur jag lyckats ta mig så här långt ner i det svarta hålet

Efter varje gång jag tappar all luft i lungorna tänker jag på varför jag stänger in klumpen i halsen tills jag inte klarar av den mer

Du är den enda som tar din tid att kolla läget med mig, du är den enda som jag vill ska trösta mig

Men det sista jag vill är att dra ner dig i min mörka värld

I den mörka världen som gör att den ljusa verkar läskigare än någonsin