Pendeltåg mot Märsta,

människor överallt

Men ingen verkar vara på väg någonstans

Jag ser två barn som sitter tyst vid

sina föräldrar

jag ser en tjej som talar om modeller

Alla sitter där,men ingen verkar ha ett mål

Jag fastnar speciellt för en kvinna

mittemot mig

Hon ser besviken ut

Jag undrar på vad

Jag tänker mig att hon kanske haft drömmar

om att stå på dramaten

drömmar om en familj

kanske drömde hon om att flyga fri



Hon är vacker

fast ändå inte

De finns vackra drag,men hon är sliten

jag önskar att hon ville se på mig

jag skulle vilja skänka henne ett leende



En man vid sidan om mig dricker öl

de är fredag kanske ska han på fest

men han ser inte heller lycklig ut


Klockan är 19.34


Kvinnan blundar,hon har stängt

sina blå ögon för en stund

Undrar om hon drömmer igen,

att hon står där på scenen och människor applåderar

Dom ger henne blommor och

kysser henne på kinden och

tackar för en fin föreställning


Kanske har jag fel,men hon ser besviken ut och

jag kan inte låta bli att undra på vad

Jag har så svårt att slita blicken från henne

för jag känner mig som henne


fast jag inte känner henne

så är jag hon