Mitt i solig sommarkväll
drar en stilla sorg genom mitt sinne

men jag undrar ej varför
jag låter den blott värma mitt minne

klarna mitt minne så gott
över all kärlek jag levt och fått se

kanske jag ändå sörjer
just allt det där jag kunnat orka ge

snart går solen ned i kväll
sorgen har aldrig känts så tydligt bar

jag gråter och vattnar mig
tänker på döden så underbart rar.