Det började som blott en aning
en själslig stilltje i klar violett
med ett mjukt, varmt innehåll.

När brisen sen uppstod under småtimmarna
ja då var allt igång som en slags fest
och luftmassorna började andas.

Andningarna var djupa och fria
varmt visste allt om kallt
kallt kände redan till varmt.

Det här utspelade sig utanför kropparna
men när vindarna fick ögon av "grodan"
valde de sina respektive hem.

Vindars ögon är deras självklara styrka
men hörsel har de då rakt inte alls
de vill inte veta av den andres tvekan.

Nu blåste de fram de osynliga energierna
luckor i luften täpptes snabbt till
och hastigheten ökade med acceleration.

Nu var det snart bara kropp utan kontur
t o m synen hade plötsligt förblindats
strax smällde de in och genom varandra.

Vad som sen riktigt hände i utväxlingen
är det ingen av de två som vet
mer än att nu var varmt kallt och kallt varmt.

Det ryktas nånstans i de bortre sfärerna
att de ska blåsa in i varandra igen
för att se om varmt + kallt kan bli hållbart.

Medan de själva funderar på det
går resten av livet utan vidare vidare
där allt bara är en tjocka av ackumulerat stoft.

Ett stoft från den första, självantända branden
det kvardröjande, liksom fosforescerande,
det som utgör grundämnet till den violetta stilltjen.