Vid vattenbrynet speglar
sig solens sista strålar.
Fiskar slår sina slag i det stilla vattnet.
Över näset ropar en kattuggla.
Myggorna surrar och gör sina anfall,
så meningslöst mot härdad hud.
Allt så stilla,
men bruset ifrån bilar stör
den frid som slagit sin rot.

Nu vankas natt!

Jag ska sova i ett spökhus.
Kanske vaknar jag med andan i halsen
där vandrande vålnader hasar sig fram.
Eller så sover jag sött till gryningens timme
och går åter ned till vattenbrynet.
Jag kastar mig nog i vattnet för ett dopp
och bryter förtrollningen.