Just när obekymrade fåglar
passerar i motljus över himlen,
möts det sedda och det osedda
i kvällsljus.

Glimtvis vakenhet
inför det oväntade,
ändå hemligen förväntat
och väntat -

nu i ljusstarka stycken
som motsäger all verklighet
ordlöst.

Att vakna upp en stund
från allt som är -

att veta
att solens nedgång
också är dess uppgång -

att månen får sitt ljus
från solen om natten.

Att all tid är alltid,
omvävt av det välvilligt
okända -

att fortsättning följer
på alla slut.