Varför kunde det inte vara jag…

Jag är inte perfekt men jag gjorde mitt bästa…

Jag kunde inte ge dig månen o stjärnorna på natthimlen men jag kom närmare än någon annan nånsin kommit…

Svarade på varje gång du ringde, svarade på varje sms medans kärlek var det enda som flög runt i huvudet…

jag hade och gjorde alltid tid för dig…

Jag höll dig på en piedestal…

som växte metervis med varje andetag…

Kunde inte nå upp till dig… det är jag som är kvar på marken…

du är ovanför molnet vid det här laget…

Du varken kan se mig eller höra mitt hjärta slå sönder mig…

Jag har glömt hur man står, så jag kryper…

Kryper bort från pelaren…

Måste lära upp mitt hjärta igen, lägg band på sprickan som liknar en ravin…

Jag klandrar dig inte för något jag känner, jag kan inte annat än att se mot dig och se morgonsolen i mitten av juli…

alltid ha med mig solglasögon, för då bländar du inte…

Om det inte räcker…

vänder jag ryggen till…

Jag vet att det inte kan vara jag…

Men jag vet även att det kan inte vara du…

Kommer tiden gå och jag ser dig på stan…

Kommer vi bli som främlingar med en hövlig nick när vi passerar…

Jag hoppas att allt faller på plats för dig…

Jag vet att allt kommer falla rätt för mig, för jag har växt tack vare dig…

Så jag säger tack, tack till dig, tack till dig för att jag har hittat mig…