Stranden

Vid strandkanten sitter en flicka och blickar ut över det stilla vattnet, vattnet som speglar solens sista strålar när den går ner bortom horisonten.
Flickan sitter på en sten och blundar medans hon njuter av den värme solen ger, snart är den borta för ikväll och då kommer flickan vända sig om och gå hem men för stunden vill hon bara stanna i ögonblicket.
Runt omkring henne står det björkar som gungar i takt med vinden, det är en lugn bris som smeker hennes solbrända kind och igenom hennes bruna hår som når henne till axlarna.
Bakom henne går en stig som är omgiven av buskar och träd, följer man den så kommer man till en liten brygga med en eka fastspänd med vatten som slår emot sidan på ekan med ett kluckande ljud.
Hon känner sig fri som en fågel och som att inget kan hålla henne tillbaka, känslan av sanden mellan tårna, solens sista strålar mot sin hud, lukten av vattnet och träden runtomkring ger känslan av en härlig sommarkväll.
Himlen är färgad röd som ett hav av rosor men flickans skönhet överträffar allting.
Solen återspeglas i hennes bärnstens färgade ögon.
Stunden fyller henne med glädje och lockar fram ett svagt leende på dom mjuka och röda läpparna.
Den vita klänningen hon bär dansar i vinden.
Ugglorna och andra nattdjur börjar sakta vakna och röra sig utåt medans solen går ner med alla andra djur som somnar in i sina bon.
När flickan hör ugglornas hoande vet hon att det är dags att bege sig hem.
Hon reser sig upp och tar ett djupt andetag och börjar sakta gå ifrån stranden, hon vänder sig om och försöker minnas den ljuva stunden hon haft men som allt för snabbt försvann.