Är det verkligen så märkligt
att varsamt treva

sakta ner sina steg
snegla bakåt

fundera ut
vilka klockslag
vilka platser
som är gynnsammast

är det så märkligt
att studera armar
och hals
försjunka i dagdrömmar

att under ogynnsamma förhållanden
ändå köpslå med sig själv

att trotsa den egna obotliga rädslan
pessimismen
och tänka ut omöjliga scenarion med positivt utfall

när en människa faller offer
för en inneboende längtan
förbannar hon sitt intellekt
för att det inte styrde

trots att hon smög bakom ryggen
på sig själv
för att få känna mänsklig värme