Netflix
livlösa produktioner
sterilt digitalt foto
plastig scenografi
vanebildande nonsens
ungdomstrams om vampyrer,
zombies eller utomjordingar
gestaltade av unga nollställda
tvålnyllen som försöker se
djupa ut i inzoomat motljus:
käkben och rättrådiga ögon där
man ser att skådisen (modellen)
har soppatorsk i skallkontoret
storbolagens bläckfiskarmar
utarmar manuskreativiteten
planerade publikfrierier
enligt algoritmens algebra
harmlösa spektakelverk
som säger absolut ingenting
repeterade klyschor i
imbecill replikföring
kulturens snabbmat för
reklamstyrda slappskallar
lösviktsgodis för de som
tävlar i lösviktsklassen:
go with the flow, chilla
ta ett geléhallon till
Dostojevskij är tråkig
som havregrynsgröt
mental kärlkramp i
atrofierad tankevärld
tacka vet jag Dirty Harry