Det är 10 år sen jag förlora mig själv, 10 år sen jag föll ner i sprickorna och den jag var försvann utan ett spår kvar.

Det är 5 år sen jag såg mig själv i spegeln för första gången, 5 år av att se en främling, en ondskans siluett stirra ner mig mot en ensam grav.

Det är 4 år sen jag började se en ljus vardag, 4 år sen jag faktiskt såg fram emot att gå till jobbet och se alla ansikten som rullade förbi mig under dagarna.

Det är 2 år sen jag ställde mig i kassan och pratade och tog hand om kunder hela dagarna, 2 år sen jag ärligt kunde säga att jag mår bra nu.

Det är 1 månad sen jag kände mig redo att släppa mitt jobb och sikta på vad jag vill, 1 månad sen jag bytte jobb till ett där jag hjälper personer.

Det är nu jag kan se tillbaka på allt och säga att jag tycker om den person jag byggt upp, nu kan jag se mig i spegeln och bli stolt för att jag har överlevt och kommit ur på topp.