När jag slog upp ögonen såg jag solen som lyste starkt in genom
fönstret , då blev benen spralliga av iver som en "kossa på grönbete" för
första gången.

Jag laddade kaffe pannan och tog en kopp stående medans jag fixade i ordning en smörgås till "skogsfikat" .
Är ni sådana som bara måste ut när ni känner det i hela kroppen som ett
adrenalin som vill sprängas.

Med ryggsäcken klar vandrar jag iväg mot skogens domäner som ger mig den
bästa ron som finns i denna grönskande plats.
Jag sätter mig på min "egen speciella plats" och plockar fram frukosten.
Medans jag vänder på huvudet för att hälla i kaffet i koppen ser jag någon
kika fram ur ett snår med svarta stora ögon.

Aha , , det är här du bor säger jag och sträcker fram smörgåsen. Snabbt tar
denna någon smörgåsen och börjar tugga frenetiskt.
Vem är du säger jag ? Tror du inte att jag har hört dig när jag har gått här i
skogen och samtidigt lämnat bröd och bullar till dig.

Sen när jag kom tillbaka nästa dag var allt borta. Du kan berätta för mig, jag tänker inte berätta för någon att du bor här.

Tack säger nu denna någon och ska precis vända sig och gå iväg.
Du har räddat mitt liv säger han för nu tar han av sig huvan och jag får en chock som gör att jag nästan faller ihop.
Herregud , du lever säger jag och kramar min bror som jag inte har sätt på
minst 10 år.

Ja , jag lever säger Mikko. Men det är nätt och jämt , som jag sa så är det mycket din förtjänst , till och med en mat termos kom du med en dag . Vilken underbar soppa och det nybakade brödet . Det doftade länge efter att du hade gått . .

Fortsättning följer . .