När man gör ripplar på vattnet,
petar på ytan,
och vattnet vibrerar
och gungar
och sprider sig.

Mjukt.

Böljande.

Men det blir ändå ett illamående.
Mitt i det lugna, fridfulla.

Så känns det.

Vattnet avskärmar mig från er,
och allt

annat.

Jag är under ytan.
Det hörs bara blurrande,
unga tydliga ord
som går in i huvudet.

Jag kan röra mig.
Men det är liksom orytmiskt,
okontrollerat,

onaturligt.