Nu känner jag alla stress hormoner köra runt i kroppen som en pingpong boll.
Måste få ner pulsen omgående alltså tar jag på mig spring skorna och beger mig till skogs.

Nacken är stel och ömmar även på andra ställen.
Jag lindar en sjal runt axlarna för att få upp värmen och börjar jogga på stället.
Lyfter upp armarna mot himlen där min älskade mamma och syster
befinner sig. Dem kollar säkert på mig nu från sitt fluffiga moln och skrattar gott.

Nu har hon fått fnatt igen den där "tokan" .
Varför kan hon inte ta det lugnt och låta ron inom henne lägga sig som en kokong av bomull.

Det hjälper inte med alla dessa förmaningar utan nu joggar jag fram på denna skogs stig som ger mig energi och viljan att förändra allt inom mig.

Vilken tur att vi alla är olika och gör det vi vill göra istället för att lyssna på
dem som tycker dem är störst och vackrast.
Nu har jag landat på min "egen sten" där alla mina stress hormoner förvandlas till dem lugnaste och varmaste stenar . . .