Varje tid har sin tolkning
av vad det innebär att finnas till,
och att inte längre finnas till,
och varje tid lämnar spår av denna förståelse,
i kyrkor, vägar, gravar och monument;
och en dag som denna blir många av spåren
tydliga i sommarljuset vid Skeingeborg.

Så även om det är så att
"vilken form än världen tar,
är den aldrig färdig" -
och solen rör sig från öst till väst
utan en tanke på det förflutna,
och vi riskerar att förlora oss i vardagens labyrint
och glömma den ursprungliga världen,

finns ändå landskapet kvar
som en bärare av minnen,
som ett vittne till världens förändring,
och sjön nedanför borgruinen
med dess spretiga vass och grunda botten
är äldre och beständigare än dig,
och under bron påminner Helge ås järnrika vatten
om historiens närhet i nuets flöde.