Jag önskar att någon kunde komma fram till mig nu
och fråga mig varför jag ser så dyster ut

så jag kunde säga
att det var för att jag är en PATETISK människa
för feg för att ta kontakt
för att prata med okända människor
för att jag inbillar mig att om jag bara ser lycklig ut
eller ser ledsen ut
(som nu)
så kommer folk fram till mig och börjar prata
kanske blir vi vänner
kanske är det min Kärlek

Men jag bara sitter här och vill gråta på en buss
för att någon skulle komma fram och trösta mig
det skulle vara ett bra sätt att träffa någon ny
har sett det i huvudet flera gånger
varenda detalj
vi skulle ha så roligt
vi skulle nästan vara menade för varandra

men…
det skulle inte komma någon
jag skulle bara sitta här på en buss
och gråta
BÖLA
och ingen skulle bry sig

meritlista:
1. gubbe som pratade högt med mig i en busskur
snackade om sport och EM hela tiden
2. två fyllon i Töreboda
som var DUMMA I HUVET
och idiotförklarade mig. flera gånger
3. några killar som sa hej till mig och mina kompisar när vi satt på en bänk
det var allt. men jag blev lite glad. faktiskt

måste jag sminka mig till panda
och gå runt i klänning för att folk ska se mig?
för att folk ska förstå att JAG är en människa
inget jävla kopiatorexemplar
inget jävla… plagiat
trodde det räckte att vara jag
så skulle folk se det

men Oj

Glömde visst

att det är detaljerna som gör det
och en viktig, ack så viktig detalj:
- för att vara DIG
kan du inte vara dig själv