Ramlar runt i rungande rop och tappar taget till taktfasta trummor.
Gungar. Vinglar.
Magen hånglar med en okänd människas höfter.
Vimlande, varma virrervarr.
Byter svett med svartdraperade hårgudar.
Flåsar. Skrattar.
Pustande personer pussas till pulserande pukor.
Jag.
Står.
Stoltserar sanningsrakt sammansmält med sprudlande serenader.
Borta är skalet.
Borta är det fula.
Kvar är magi – molnfria minnen målade i melodramatiska melodier.
Flyger.
Glömmer en sekund vem jag är.
Glömmer att jag är dum, darrande, dammigt dysfunktionell.
Svävar sentimentalt i suddiga saltomortaler.


Sen vaknar jag. Igen.