”Gå inte.” Som ett skadat djur kröp orden ut genom hennes darrande läppar. Som solens strålars sista försök att hålla sig kvar ovanför horisonten innan mörkret faller, våldtar färgerna och lämnar ömmande blånader på dagens skygga handleder. Ja, som ett skadat djur, när den sista värdigheten sedan länge flytt och lämnat plats åt en bedjande, uppgiven desperation.
Och två par ögon möttes, så som de mötts så många gånger förut. Men de kunde inte längre tyda, inte läsa mellan raderna i pupillernas lyrik. Ja, två par ögon möttes, och fick två förenade hjärtan att skiljas.