Hon dras gång på gång på gång
till idioter.
De kanske inte slår.
De kanske inte säger rakt på sak
vad de anser om henne.
Men hon känner.
Han dricker rätt friskt.
Är ute i svängen med kompisar.
Kan inte engagera sig i relationen.
Kanske inte vill.
Kanske är han redan upptagen.

Han gör henne inte illa DIREKT.

Ibland känner hon att hon har övertaget
och att det är hon
som är den goda.

Som om det är det det handlade om.

Till slut går sanningen upp för henne.

Hon har varit dum.

Igen.

Det finns nånstans djupt inne i henne
en bottenlös förtvivlan.

Som hon måste lära sig leva med.

Inte fylla.