Jag önskar jag vågade ta chansen att visa min sida
Den kreativa sidan som sitter här och skriver
Dikt efter dikt anonymt av rädsla
Jag vågar inte visa denna sida

Något inom mig säger att jag duger inte
Att mina texter inget värde har
Jag bara häver ur mig skit
Och hoppas på gensvar

Men jag önskar verkligen att jag kunde se
Med egna öppna ögon verkligheten
Tänk att våga dela text med någon nära
Och få den uppskattning man förtjänar
Istället sitter jag här i mörkret och svävar

Jag är rädd, tror inte mina texter duger
Tror inte att dom jag tänker på skulle uppskatta
Tjusningen med mina vackra ord
Rädsla gnager på mig som myror innanför byxan
Hur ska man våga öppna sig för någon nära

Gjort det förr och blivit besviken
Gjorde det och fick känna på skiten
Hur ska man våga, hur ska man veta
Vilken text duger för eran skönhet
Vilken text blir små viskningar i era öron

Kan jag förtrolla era sinnen efter mina behag
Hur visar jag mitt innersta jag
Vill öppna upp mig och få gensvar
Men rädd för den dystra verklighetens hårda slag
Och omsluter mig i min anonyma kokong

En rädd liten feg hare som inte vågar
Ja där har ni mig, rädslan gnager på mig
Önskar det vore simpelt
Men inte lätt att kontrollera allt inom sig
Jag önskar jag vågade ta chansen
Men ser inte brytpunkten

Än känns tiden inte rätt att bryta mig fri
Ta steget in i världens dystra sanning
Och framhäva mig som ljuset i slutet av tunneln
Ännu är tiden inte inne säger min mage
Jag omsluter mig sakta i min anonyma kokong