Hej
Riv ut mig, från skin och ben som bara svider
som bara vill att andra ska säga
\"DU ÄR DUKTIG\"

Jag hatar oändligt - det maler ner mig
men jag framstår som.. ODEFINIERBAR, själslös, opersonlig
MÖBEL
Varje steg är som att lyfta hus, tungt och krävande
så trött
mina tunga ögon orkar inte titta och min dåliga hy bara SKRIKER KOM INTE NÄRA MIG (fast jag vill ju det..)
när inget ger glädje - vem är man då? Vad kan man skämta om? Måste man leva ensam?
Och jag hatar det jag skriver nu
INGET GÅR UT RENT, INGET ÄR GENUINT I MIG
Istället för att gråta lagrar jag ilska och sorg
men det är så fullt
hur kan jag få ut allt
när jag inte orkar stå ens