Igår skrattade vi, jag i synnerhet
var rolig, brast ut i den enorma bristen
på eftertänksamhet, och ur mig rann flinen
gång på gång

idag är det mer likt smärtlös andnöd
på skärmen stod det att du är kär i mig

och jag erkänner att jag blir alldeles till mig
rödmosig, viljelöst handfallen, insupandes av nackhårsdoft och fullkomligt inbiten
på att somna


på att fullkomligt framstå som en kropp med all den lust den kropp som är min kropp har

men tillgången till luft
är snålt tilltagen
jag kan inte andas och likväl inte veta
om jag ska skrika rött eller blått