åker ifrån honom
regn, in och ut
lika blöt som på andra sidan fönstret
tåget sväller av rysktalande klassiskt snygga, en annan, i grått, söker en datingcoach
och han gestikulerar
visar sina varma ögon
och hon i röda byxor svarar hans tankar, men håller tillbaka
allt det oändliga excentriska som sipprar ur henne
men det är bara mitt intryck

jag åker ifrån honom, och
i min värld finns ett fantastiskt hus
som jag fyllt med fantastiska människor
och där
är jag färdig

till och med, gör jag allt för att göra mindre människor färdiga och jag hänför
dem, för när jag sitter vid pianot är jag så fantastiskt ärlig att jag lyser
till skillnad från nu

regn, in och ut
lika blöt som på andra sidan fönstret
i natt sov jag inte med honom och kroppen, som inte riktigt var med i morse när jag fyllde den med kaffe, orkade inte heller fylla bilen med klyftigheter och klara ord på väg till stationen, men han kramade min hand, liksom han alltid kramar all den förundran i min hjärna som bara vill bli en hjärna med hans hjärna så att vi äntligen kan överösas och överraskas med klarhet som vi längtar efter
men det är bara mitt intryck

lika blöt som på andra sidan fönstret
för regn är blött och han i grått skulle säkert hålla med mig och kanske kan han lika gärna få min kropp och allt min kropp kan åstadkomma och kanske blir plötsligt min kropp en kropp med hans kropp, men vad spelar det för roll när det betyder så fruktansvärt lite, och när jag
hela tiden glömmer att titta på människor

regn, in och ut
lika blöt som på andra sidan fönstret
från pianot märker jag
att jag faktiskt tittat på alla här
och de har tittat på mig och ändå
står vi här med våra stora, fåniga, vackra, smutsiga och blöta leenden
och det slår mig att jag vill
titta på honom

som jag åker ifrån