Att "bara" bevittna helvetet
Kan en människa i t ex Sverige
bli psykiskt skadad av krigen i Ukraina
och Mellanöstern ?
Man vet att krig, svält, naturkatastrofer och annat elände
påverkar alla på jorden men mer ju närmare man bor
den aktuella platsen.
Vi som bor i Finland känner oss mer oroliga för
vad Ryssland kan hitta på än vad man gör i
Sverige. Här byggs ett tre meter högt staket/
taggtrådsstängsel längs en 200 km lång sträcka
av sa 1300 km utefter gränsen.
Det finns många tveksamma röster till det företaget
som kan kännas en aning desperat. Vad gör man
med de återstående 1100 kilometrarna ?
Huruvida finländarna har minerat gränsen
är näst intill omöjligt att få veta...
Jag tycker jag märker att de finlandssvenskar som
skriver på poeter har minskat sin aktivitet. Det är
naturligt. De egna bekymren hamnar i bakgrunden
med en sådan granne som Ryssland.
Vad en människa i Sverige tänker och känner
om kriget Ryssland för mot Ukraina är svårt
att veta eftersom vardagen, naturen och den
olyckliga kärleken ännu verkar vara i fokus
för skrivandet.
Kanske är det ett försvar...kanske inte. Men om
det inte är ett psykiskt försvar mot rädslan för krig
vad är det då ?
"En svensk tiger" sa man under andra världskriget.
Vilket betydde att man skulle vara misstänksam
mot främmande makt och försiktig med vad man
sa och tyckte om information man eventuellt
satt inne med.
Det påminner rätt långt om hur andra nationali-
teter får leva idag.
Hur har du det i Sverige nu du poet ? Vänder
du dig bort från helvetet eller tar du reda på
vad som händer och kanske rent av stödjer
offer i penninginsamlingarna ?
Vet du hur rädd du är ? Eller borrar du ner
huvet i jobb ?
Skriver du om hur du mår dessa dagar
som kanske bara blir mörkare och mörkare...?