Jag.
Trött.
Nött.
Kantstött in i själva märgen.
Och tillvaron flagsr bort färgen
Och då öppnar jag medvetet oombedd.
Ständigt anat oberedd.
För de snurriga.
Tumlande tärande tankarna så.
Jag inte mig själv i spegeln ser då.
Där finns tvivlen.
Kritiken.
De ångesttrygga skriken.
Och jag tänker att det bekanta.
Det där.
Är det eller där jag är.
Det jag känner till.
Jag vet att det är för att jag är trött.
Nött.
Kantstött.
Men ibland kommer de snurriga.
Lurviga.
Klämmande.
Skrämmande.
Tankarna lite för nära.
Och jag
Stänger in
Stänger av
Sluter om
Sluter tag
Å låter der vara så
Och äter glass med chokladsås
Som jag ändå sa att jag inte skulle
Men nu ändå vulle
Å sen
Ska jag se mig själv igen
På riktigt
Med själen som lyser
Men sen