Jag vill posta något, här eller där. En bild, några ord, vad som helst egentligen. Bara jag får visa att jag finns. Jag finns faktiskt. Jag är en person, en själ, ett medvetande som sitter här och finns. Jag har en kropp, ett underverk i sig, men den utgör bara en obetydlig, minimal bråkdel av det jag är.

Det jag är, är ofantligt stort. Det rymmer ett helt universum av tankar, känslor, idéer, fantasier, minnen, teorier, rädslor, åsikter, kunskaper, upplevelser, intryck, drömmar… Precis som du. Du sitter också där och finns. Och du läser detta, det existerar i ditt medvetande. De ord som sprakade fram genom mina synapser när jag skrev, påverkar nu dina synapser när du läser. Får dem att göra kopplingar som de aldrig skulle ha gjort om du inte hade läst just de här orden, i just den här stunden.

Det är ett mirakel som sker här. Med det inte sagt att det är ovanligt, eller speciellt på något sätt. Det sker ju på miljarder platser varje sekund. Det finns lika många världar som det finns människor, och de formar varandra. Och de passerar varandra på stan. Scrollar förbi och swipar bort varandra. Konsumerar varandra som vore de underhållning. Sårar, slår och till och med dödar varandra. Istället för att utforska varandra. Gå på äventyr i varandras världar.

Jag tycker det känns så ensamt att sitta instängd i sitt eget kranium och titta ut genom två små gluggar. Tycker du det också? Hur upplever du alltihop? Hur känns det att vara du? Finns du?