Skogspromenaden

Nu har jag bakat bullar och lagat en god gryta till min älskade bror som
bosatt sig i skogens marker.

Klart jag vill glädja honom med hemlagad mat och goda bakverk. Tar med brödet jag bakade härom dagen med.

När jag börjar närma mig min brors plats ser jag honom ingenstans , va konstigt tänker jag för mig själv. Då får jag plötsligt syn på en lapp som han satt fast med med ett spett i ett träd.

Där står det : Ta stigen som leder längre in i skogens inre. .

Jag promenerar med min packning framåt och får se det vackraste huset jag skådat. Vad är detta ?
Har min bror byggt ett hus vid vattnet . . hmm. .

Frågorna hopar sig i huvudet och jag blir alldeles vimmelkantig så jag måste ta tag i ett träd för att inte trilla omkull.

Sedan hör jag en röst som ropar : Här är jag syrran , , kom får du se mitt vackra hus.
Jag kommer säger jag.
Hur är detta möjligt, min bror har väl aldrig byggt något förut , vad jag vet.
Okej , , man kan lära sig det med.

Nu kliver jag in i detta enorma hus och kan inte se mig mätt på alla möbler som är så vackert snidade att jag tappar hakan!

Ge mig väskan så du inte tappar den och stäng munnen.

Ska vi gå husesyn först , sen kan vi sätta oss ner och inta måltiden som du har med dig. Jag ska bara ladda kaffet , ,

Jag kan inte ta åt mig all ära utav detta hus säger min bror. Jag har en vän som jag träffade i skogen en dag, han är skogshuggare och heter Timo.
Han har blivit som min bästa vän.
Timo , kan du komma hit ropar Seppo , , ,

Fortsättning följer,