Stegen

Vad händer med drömmar som inte slår in, som inte blir verklighet, som jag väljer bort, varför lockar dom lätta så mycket mer än dom som ger så mycket mer.

Vad händer med dom önskningar som jag byter ut för enkelhetens skull, för dom mindre och för dom lättåtkomliga, som inte egentligen är önskningar, som inte ens kan klassas för önskningar, för dom som vi väljer som vi inte behöver, tas en pinne bort i taget från toppen av stegen vi klättrar som vi kallar livet.

Jag lockas av frukten som hänger lågt, som jag når när jag knappt behöver stå på tå, när jag vet att för att nå dom finaste, dom orörda, dom godaste så behöver jag bara klättra, kämpa lite, vet att det är värt lite blod, lite svett, lite tårar.

Jag står hellre för bödeln med valkar i mina händer, med smuts, med ärr som bevis om inte bara för mig själv utan för publiken som kommer vittna mitt slut, när yxan faller, vet jag att alla kan se att jag vek mig aldrig för någon, jag vek mig aldrig för något hinder.

Så när dimman har lagt sig och frid sprider runt land och rike, genom folkmassor och salar kommer sånger sjungas om var och en av oss, mina val, mina drömmar och mål uppfyllda avgöra vilken sång dom sjunger för mig.