kom in i kyrkan.
begravde min minsta.
sons pappa.
jag såg den vita kistan,
jag kunde inte gå fram.
jag skakade kunde inte andas.
fick sätta mig ner,
satt o skakade i hela kroppen.
trodde jag skulle svimma-
mina andra barn satt bakom mig.
min minsta son jag satt fram.
min minsta son fick hålla mig.
när vi skulle fram ,
o lägga en ros på kistan.
jag var den ända som sa farväl.
sen när alla gått . fick jag o min .
minsta son ta farväl ensamma.
vi tog vid huvud sidorna ,
sa till min son prata med din pappa nu-
jag kände han kremerades dagen efter-
han tog farväl från mig på fredagen.
min son sa så här jag kände pappa var i rummet.
ja sa bli inte rädd det är från andevärlden
ja vi var vänner vi har inte bott ihopp sen min son varit liten
ja sånt är mitt liv nu av birgiita28 11 2023