Det är skillnad på att vara tacksam och att känna tacksamhet. Som idag, på jobbet, när jag höll på med disken. Då höll en av mina hörlurar på att trilla ut ur örat och ner i vattnet. Som tur är hann jag få av mig diskhandsken och trycka tillbaka hörluren innan det var för sent.

Då kände jag tacksamhet. Mot turen, ödet, gud eller vad man nu vill kalla det. Det är tacksamhet för mig. En skön våg av svalka genom kroppen och sinnet.

Okej.

Så har vi det här med att vara tacksam. Det är inte samma sak. Liksom, jag är hur tacksam som helst för min familj, mina vänner, mitt jobb o.s.v. Alltid. Ändå går jag runt och känner ångest mest hela tiden. Det känns inte alls på samma sätt.

Jag tror såhär. Att man kan ha ångest och ändå vara tacksam. Men man kan inte känna tacksamhet när man har ångest. Man kan inte styra över sin egen tacksamhet. Men man kan vara tacksam när den dyker upp.