Vet du vad jag önskar
var dag i sollöst land
att min barndoms dystra spöke
ska släppa taget om min hand
Jag minns de hårda tankar
som av vana slagit rot
som fastnade för alltid
utav handens kalla hot
Trots att handen nu är borta
har den inte mist sin röst
för ännu nu som vuxen
så bor rädslan i mitt bröst
Och jag kan inte leva
inte göra det jag vill
för ekot utav handen
Sover nära här intill