Solnedgångars skönhet,
de kvinnor jag älskat har.
Till slut alla fann sin frihet,
men lämnade glädjen kvar.

Var och en den allra bästa,
på sitt alldeles egna sätt.
Att så kunnat älska sin nästa,
en gåva bortom sans och vett.

Uppskatta dem en barnlek,
när vi livets vatten drack.
Fyllde mitt liv med kärlek,
som räcker ett liv så tack.

De var inte många men flera,
alla gav mer än givits dem.
Om jag kunnat de fått mera,
hoppas de funnit lyckliga hem.

Likt regnbågar ni fanns där,
försvann men jag er minns.
Att fått älska så innerligt är,
den finaste gåva som finns.