Vad är en relation? Är det att på något sätt ha en återkommande kontakt med en annan människa? Är det att ha en relation? Har jag en relation med kvinnan på Konsum som ibland står i kassan. Hon som ser ut att vara i 50-årsåldern, solbrun hy och lite sliten i ansiktet(kanske hon solar för mycket solarium?). Har jag en närmare relation med henne än med Killarna på Expertbutiken? Där går jag ju inte in lika ofta. Det är ju bara när jag behöver fylla på mitt förråd av tomma CD-skivor.

För något år sedan så nedtecknade jag en detaljerad definition på vad kärlek är. Jag var så söndertrasad i mitt hjärta över en förlorad kärleksrelation och ville för mig själv kunna förstå varför jag kände som jag gjorde. I min iver över att förstå och ängslan över att jag kanske inte skulle göra det, valde jag att gå logiskt tillväga för att bena ut kärlekens alla krumbukter.

En vänskapsrelation mellan två människor bygger ungefär på samma sak så den kärleksdefinitionen är rätt gångbar här också. Om man skalar bort den känslomässiga biten vill säga. I grunden handlar mitt resonemang om att alla relationer handlar om handel och kontrakt. Alla relationer, oavsett om det är en affärsrelation, vänskaprelation, en ytlig bekantskap eller en djup kärleksrelation bygger på ett ömsesidigt givande och tagande. Du vill ha något av den du kallar vän eller älskare. Han eller hon vill ha något av dig. Ni ger båda och tar emot. Kärlek och känslor är bara vår kropps lilla signalklocka som talar om för oss när vi behöver något och vad vi behöver. Och även när vi med ett belåtet leende har fått det vi vill ha. Känslor är kroppens oerhört smarta alarmklocka.

Sommaren 2002 var en tung tid för mig. Jag hade nyligen avslutat ett passionerat kärleksförhållande. Jag var ledsen och sorgen. Jag var ensam i ett litet samhälle. Jag kände ingen och hade ingen att prata med. Nätet blev min tillflyktsort. Några fanns där som ville lyssna. Några som ville mer än så. En av de kvinnor jag hade kontakt med bodde på samma ort som mig. Hon var sympatisk och positiv. Lätt att prata med och trevlig att umgås med.

Vi bestämde att vi skulle träffas. En varm och solig dag i juni bestämde vi att vi skulle ta en öl tillsammans. I stadsparken. I Katrineholm. Vi träffades och på några timmar hade jag skaffat mig en backgammonkompis. Hon gillade att spela Backgammon och det gjorde jag också.

Därefter inledde vi våra spelkvällar tillsammans. Jag tyckte om henne. Hon var ett behagligt sällskap i min sorg. Vi pratade sällan om relationer eller så. Hon var helt enkelt inte intresserad eller hade inte skäl till det. Vi spelade Backgammon. Flera dagar per vecka träffades vi och hon fick mig att landa. Hon fick mig att känna den konkreta tillvaron omsluta mina sinnen. Utan att prata om det som hänt i mitt liv. Ibland följde jag med henne på hennes långa dagliga promenader ute i skogen med hennes schäferhund. Några gånger var vi också ute och plockade svamp.

Livet började sakta att skimra i en något ljusare nyans för mig och en stor del i denna process var min nyvunne Backgammonvän. Hon gjorde livet konkret för mig. Jag hade aldrig tankarna på att det vi hade skulle kunna leda till något intimare. Aldrig någonsin. Och inte heller hon föreföll att vara intresserad av något annat än vänskap.

Hon berättade för mig att hon hade sällskap. En man som hon hade en relation med och älskade men just nu inte riktigt visste var hon hade honom. De hade gjort ett avbrott i sin relation men hon visste att hon en dag skulle fånga hans hjärta för gott.

En kväll var vi på Katrineholm stadsfestival. Det var musik, öltält och marknad. Det var rätt trevligt att sitta ned med en öl och slänga några ord med stadens invånare. Några av hennes vänner fanns vid vårt bort och en uppsluppen stämning infinner sig.

Jag känner mig inte alltid så bekväm i en social situation där alla känner varandra och jag inte har en nära relation till någon. Särskilt inte om det samtalas om gemensamma minnen eller gemensamma bekanta. För att kunna ta plats i en sådan situation är jag tvungen att lyfta samtalsprocessen till ett ”här-och-nu”. Gärna genom att provocera fram diskussioner som alla vill prata om men ingen vågar nämna.

Av någon anledning leder samtalet in på sex(tacksamt att provocera med) och med några öl i mitt blod nämner jag öppenhjärtig för sällskapet att sex är en betydelsefull del av mitt liv. Jag säger att sex är lika viktigt och naturligt som mat och sömn. Jag får en märklig blick av min Backgammonvän, som sedan utbrister ”Varför har du då inte gjort ett enda försök att förföra mig då? Du har ju haft alla chanser i världen!”. Något överrumplad av hennes utspel, finner jag mig i situationen och lyckas smidigt vinkla in diskussionen på något annat. Men inom mig väcktes tanken på att hon kanske hade dolda motiv för vår samvaro och spelkvällar.

Några veckor senare är jag och besöker en god vän i Stockholm. Hon har en stor fin gård på landet och en egen badsjö. Vi hade en trevlig kväll tillsammans. Vi grillade lite och satt nere vid sjön i sällskap med några öl och en god whisky. Vi pratade till långt fram på småtimmarna och somnade båda två i en liten gummibåt vid strandkanten.

Dagen efter ringer min spelvän från Katrineholm. Hon undrar när vi åter igen kan ta ett parti BG och jag berättar i förbifarten att jag befinner mig i Stockholm och tillbringat natten i en gummibåt tillsammans med en god vän, lite öl och whisky. Jag hör hur hennes tonfall förändras och hur hon plötslig nämner sin pojkvän. Hon berättar att de har träffats under hela tiden jag känt henne och att hon skall tillbringa helgen med honom. Det känns som om hon försöker få mig att bli svartsjuk. Det lyckas dock inte så väl eftersom mina känslor för denna kvinna enbart och från början alltid varit vänskapliga.

Veckan som följer träffas vi som vanlig och varvar Backgammonspel med långa skogspromenader. Det vaga intresse för mig som skymtat fram efter några öl på karnevalen och i telefonen veckan innan är som bortblåst. Vi är vänner, det är sommar och livet är underbart att leva.

Min vän har problem med sin bil. Ett stort problem. Hon säger att kostnaden för att reparera den är så stora att den inte är värt det. Jag säger att jag kanske skulle kunna sälja min egen bil. Men att den först behöver tittas över lite eftersom det är något lite fel på den också. Hon visar sig lite intresserad men vi nämner det inte så mycket. Jag berättar för henne att jag nästkommande vecka skall åka på semester med mina barn upp till Norrbotten.

Precis när jag lämnat Katrineholm för att påbörja min långa resa norrut med tåg ringer min mobil och det är åter min spelvän i luren. Hon undrar om hon kan få låna nycklarna till min bil för att lämna in den för reparation och jag säger att det tyvärr inte går eftersom jag är på resande fot. Hon fortsätter att envist hävda att hon vill reparera den och erbjuder sig att stå för kostnaden oavsett om jag skall sälja den eller inte. Vi bestämmer att jag skall höra av mig när jag kommit upp till de norrländska vidderna för att eventuellt skicka henne min nyckel per post.

När jag kommer upp till mina föräldrar har min älskade mor blivit svårt sjuk. Jag visste att hon hade dragit på en infektion en tid. Men jag hade ingen aning om att hon var så dålig. Hon har gått ned tjugo kilo i vikt och är så svag att hon knappt kan gå. Hon är delvis förlamad och sitter mest för sig själv och andas tungt. Jag drabbades själv för några år sedan av en svår borreliainfektion och av hennes berättelser om ett fästingbett och tydliga symtom så anade jag att hon kunde ha drabbats av samma sak. Hennes läkare hävdade motsatsen. Att hennes bekymmer snarare var av psykisk art. Att hon mer borde tänka på att vila och inte jaga upp sig så mycket. För säkerhets skulle hade han tagit odlingsprov på hennes blod. Men fyra veckor hade gått och provsvaret hade av någon outgrundlig kommit på villovägar.

Jag fasade över att hon kanske gått väldigt länge med denna bitska lilla bakterie i sin kropp och såg till att hon omedelbart fick en ny tid hos sin läkare. Jag såg också till att jag fick följa med. Vid läkarbesöket gjordes rutinkontroller och prover och läkaren fortsatte att hävda att det inte ens var nödvändigt att kontrollera huruvida den nämnda bakterien fanns i hennes kropp eller ej. Till slut var jag tvungen att spänna ögonen i honom och meddela att det är rutin att ordinera antibiotika om det finns minsta misstanke om att det finns en borreliainfektion i kroppen. Jag fick verkligen plädera för min mors sak.

Motvillig tog han nödvändiga prover och motvilligt skrev han ut penicillin till min älskade mor som sitter där på britsen och inte vågar säga något alls. Hon ser ut som en liten fågelunge. Min fina lilla mor som alltid varit så stark och driftig och utan att knota fostrat sex underbara barn. Hon är en stolt mor. Trots angreppen från den osynliga lilla bakterien som härjade i hennes kropp.

Dagen efter läkarbesöket ringer doktorn och vill bestämt prata med mig. Han meddelar att det försvunna provet har återfunnits och att min mors blod visat positivt resultat på förekomsten av borrelia. Omedelbart föreskriver den ångerfyllde doktorn ett annat effektivare antibiotika och mor ler mot mig över att någon trodde på henne.

Dagarna går och sakta börjar min mor återhämta sig. Efter två veckor kan hon äta normalt och det mesta av förlamningen har släppt och under hela tiden på min semester uppe i norrland har jag totalt glömt min överenskommelse med min Backgammonvän om att jag eventuellt skulle sända henne mina bilnycklar. Dessutom bor mina föräldrar så till att Comviqs eminenta GSM-nät helt saknar möjlighet att nå min mobiltelefon.

När jag återvänder från norr får jag upprepade SMS från spelvännen som menar att jag ljugit för henne. Att jag alls inte hade för avsikt att sända henne några nycklar. Hon menar att jag är en stor skit som svikit henne och hon säger omedelbart upp bekantskapen med mig. Jag ringer upp henne och förklarar situationen uppe i norrland och att jag upptagits så av min mors sjukdom att vår överenskommelse helt fallit i glömska. Hon vill dock inte förlåta eller ens förstå och menar att jag är en lögnare.

Därefter har jag inte hört något av henne. Jag anar att hon kanske hade dolda motiv till sina handlingar. Jag vet inte. Men jag vet att under en period av mitt liv så betydde hon en hel del för mig. Hon fick mig att må bra och jag känner sorg i mitt hjärta över att ännu en människa lyckats befästa min misstänksamhet mot individer som försöker komma mig nära.