En stor flicka snart fyllda 11 år,
ligger och gråter emot katten.
Fullt påklädd, trots att det är vår,
hon vet, nu så stundar natten.

Hennes mor gick bort i cancer,
nu är det bara pappa och Siv.
Tårar större än hennes chanser,
att ännu få ett drägligt liv.

Berusade steg de närmar sig,
i dörren den hon fruktar så.
För sent för en livrädd tjej,
att räddning ännu hoppas på.

I ett vitt hus ett ljus brinner,
för mamma och det som var.
Vi får hoppas samhället hinner,
rädda det lilla hopp hon har kvar.

Spöken de skrämmer inte mig,
människor kan få mig att gråta.
Att skada ett barn, inte ta ett nej,
vissa saker är svåra att förlåta.