Mina händer
och dess oreda;
de dödar tid
fokuserar varat
på ständiga oväsentligheter
timmar, dagar
genom mina fingrar

Tankar blir utsträcka,
genomskinligt likgiltiga
med flyktigt mål
Allt dras isär;
tunna trådar
som smälter bort

Inringad av banalitet
oförmögen att handla
fast i sargade hjulspår;
tänka på vad som
skulle kunna ske

Jag andas inte längre,
inte medvetet
nätter smälter samman
med ekande dagdrömmar
stegen förföljer mig
mellan lakanen

Kinden som vilar mot rutan;
det avlägset kyliga
på utsidan
gränsen präglad av sprickor
fusionen en tidsfråga
evig tid i vakuum