En tanke så djupt rotad men simpel
Att den lurar alla

Med sin kliché om att världen
Är skapad just för dig

Följ höstens träd o blommor
Låt bladen falla från din kropp

Så familjärt
även om svenska blev mitt andra språk
Så känns tårarna likväl så hårt och kallt

Inte för de borttappade åren
Jag slogs mot min kognitiva dissonans som jag inte förstod,
Men för tiden då insikten infinner sig

Att jaget aldrig fanns
Att låset är brutet
Att styrkan att bryta sig fri är tappad längs vägen


Jag vänder handflatorna uppåt och försöker andas