Jag är naken i en strimma av ljus
Mitt i natten ligger jag och drömmer mig bort
Tankarna skingrar sig inte, jag måste skriva
Ta tillvara på orden inom mig, innan dom försvinner
Varje steg jag tar är en lättja
Känner mig fridfull, harmonisk till lags

Min kropp försöker sova, den är trött och seg
Men min hjärna är berusad av sömnens brist
Och i dess berusning dansar mina tankar tvist
Vilket resulterar i ord, ej från munnen
Men från pennans vackra makt över mig
Ord som trillar ur mig likt regn en söndagskväll

En kärleks ballad, dunka dunka och mera bränvin
Jag är nykter men ändå berusad
Mitt sinne dunklas utav en bristvara
Sömnlöshet, trötthet, kaffeved i sängen
Jag känner mig trött, omtöcknad
Men mina tankar är vilda, okontrollerbara

Ögonen håller sig halvt öppna, ser små bokstäver krypa fram
Mitt sinne är en labyrint, hittar inte hem
Men känner mig inte borta
Bara lätt berusad på kruset av sömnlöshet
Visslande ljuset är ett skrymsle i huset
Trädets konung bär sin krona med stolthet
Mina drömmar är magiska, en tripp utan droger

Bortom horisonten och vidare, ovissheten hägrar
Men bortom den sipprar tiden fram genom hägringar
Jag ryser av tanken på oändligheten
Multiversum bortom gränserna
Ett annat jag i ett annat liv
Vars liv korsas i dikteras värld
Där liv tas och ges, med blotta tankens kraft
Ett svepande över tangenterna
Och jag är härskaren över de sju kungariken

Mot oändligheten och vidare
Tillsammans är styrkan stark hos den med makten
Jakten på odödligheten är igång
Och må bästa hjälte vinna kampen
Jag blundar, sluter ögonen, stannar maskineriet
Det är nog med ord för denna gången
Kram, till alla er lyckliga, som läste till slutet