Då var man på gång igen...hmm
En bekant känsla av ovisshet, hets, stillhet och klarhet.
Trodde på nåt sätt att det skulle kännas annorlunda den här gången...

Resan jag varit på, resan i bedövad närvaro...
Trodde jag ändå lärde mig något för att lära mig se på andra sidan.
Så blind av självbedrägelse man kan bli.

Jag är den enda som kan forma och uppleva mitt liv, men jag är blind...
Svaret är så uppenbart, arbeta med allt du i verkligheten har.
Jag kan se vad jag har, men jag är lam...

Förmögen, oförmögen...
Två sidor på samma mynt, ett valuta jag inte kan växla ner.
Ta det goda med det onda? Varför...hmm

Det enda som är sant är att inget men allt är konstant!

Jag vill inte...