Hon sitter där nu. I den gamla fåtöljen. Den är så gammal att tyget på armstöden nästan nötts bort. Nu rör hon sig, reser sig och försvinner ur mitt synfält. Hon skulle väl hämta något. Jag facineras av hennes sätt att röra sig i sitt rum, smidigt och hemtamt. Annars, ute bland oss, rör hon sig som en flodhäst som försöker smyga i en porslinsaffär. När jag tänker efter så är det så de flesta i min omgivning ser henne, när de ser henne.
Nu kommer hon in igen. Hon slänger håret över axeln med ett knyck av nacken. Jag önskar att jag hade min arm runt de axlarna, den nacken. Att jag fick känna den huden, hennes hud. Den ser så len ut.
Min flickvän väcker mig ur mina tankar. Om hon bara visste vad jag just drömt om. Jag vänder mig från fönstret och kysser min flickvän. I en sekund känns det falskt eftersom jag drömmer om någon annans läppar. Hon har tagit med sig några vänner och vi sätter oss ner och snackar. Vad vi snackar om spelar ingen roll för inget av det sjunker in i mitt medvetande. Jag är på andra sidan gatan.
Kvällen närmar sig sitt slut och jag säger adjö till mina vänner och kysser min flickvän farväl. Jag gör mig redo för att gå och lägga mig. Det gör hon också. Jag ligger i min säng och ser henne gå och lägga sig. Hennes kropp ser så mjuk ut, inte benig och hård som de andras. Ett mjukt sidenväsen. Jag somnar med hennes sovande kropp på min näthinna.
Jag vaknar på morgonen med en tung sömnkänsla i hela kroppen. Som genom ett under kommer jag iväg till skolan. Det första som möter mig i korridoren är henes ögon. Snabbt sänker hon blicken och skyndar förbi mig. Mina vänner kommer fram till mig. De snackar om tjejer, om mitt sidenväsen. De skrattar åt henne, kallar henne ful, tjock, klumpig, osmaklig och allt annat de kan komma på. Jag försvarar henne inte, jag säger ingenting. Dagen flyter vidare. Jag tänker på henne hela tiden, hon försvinner inte ur mig. Oskrivna lagar håller oss i sär. Det är löjliga lagar, men ändå följer jag dem. Rädd för att inte passa in i normen, för vad andra ska tycka om mig. Alla de som följer samma löjliga lag.
Skolan slutar och vi går hem till mig igen. Samma procedur. Jag undrar hur länge den kan upprepas på samma sätt? Vad händer om cirkeln skulle brytas? Plötsligt känner jag mig trött på hela mitt falska liv. Trött på mina vänner och min perfekta flickvän. De förlorar all sin mening. Det jag vill ha finns på andra sidan gatan. Jag har vetat i flera år vart min sanna glädje finns, jag har bara inte vågat uppleva den. Åt helvete med mitt nuvarande liv.
Jag vänder mitt ansikte mot hennes fönster. Hon sitter i sin gamla fåtölj och lyssnar på musik, fötterna gungar i takt. Min drömkvinna sitter på andra sidan. Jag reser mig upp och går ut genom min dörr. Mina vänner lägger knappt märke till att jag gått...